Ursäkta den dåliga upptaderingen, men har inte riktigt haft tid att skriva i bloggen. Idag för en månad sen, alltså den 30 Augusti kom våran underbara son Lucas till världen 3640 g och 48 cm lång. Allt började med att vattnent gick klockan 00:30 på natten, sen föddes han 13:20 på dagen!
Får se om jag skriver mer om förlossningen senare, men just nu så orkar jag inte det. Har inte så mycket tid till att skriva...
Men något jag kan skriva om är att efter förlossningen så är det inte någon dans på rosor som många tror, och det har väl egentligen med att alla "mammor" utelämnar det faktum att man har så ont att man knappt kan gå efteråt. Det enda dom berättar är att smärtan som man känner under själva förlossningen försvinner så fort bebisen är ute. Men man har en annan sorts smärta efteråt, man är öm och sårig.. Vissa måste till och med sy, jag hade tur som kom lindrigt undan med bara några bristningar. Men kan säga att det var ingen dans på rosor att gå på toaletten efteråt! Fy och Fan vad ont det gjorde.... orkade knappt hålla i min lilla bebis. Var trött och slut och öm i hela kroppen, och när jag skulle amma första gången så fick jag kraftiga eftervärkar pga att livmodern drog ihop sig! Fick ligga inne i 5 dagar...
Men nu såhär en månad senare så är allt bra, har inte ont längre och har äntligen slutat blöda!
Min kära sambo "tjatar" iprincip om att vi ska ha sex, men jag är väldigt rädd och osäker när det gäller sexbiten. Är livrädd att det ska göra ont,eller att jag inte ska bli nog "kåt"!
Sen så har jag inte varit så jätte pigg senaste månaden, har även haft en liten släng av förlossningsdeprition.. Men någon hjälp har jag int fått. Eller jo har varit hemma hos pappa och mamma två veckor så att jag skulle få lite avlastning och kunna vila upp mig ordentligt.
Kan även säga att det har varit nära på att ta slut mellan mig och pojkvännen sen Lucas kom till världen.
