Alla har upp och ner gångar!

Japp, som jag skrev alla har sin upp och ner gångar.

Tyvärr fick jag min nergång idag,

satt och kollade på film med pojkvännen,

hade bara allmänt mysigt!

Och hips-vips så får jag världens klump i magen,

och börjar tänka på att jag haft ett

litet liv i magen.

Som JAG tog livet av!!

Jag känner mig hur dum som helst,

men älsklingen envisas med

att säga att det inte var mitt fel, jag visste ju inte om att

jag hade ett litet liv i magen!

Men visst borde jag väl märkt/känt det.

På något sätt?!

Så jag sprang in i sov-rummet och la mig i sängen,

och försökte göra allt för att

hålla tårarna borta.

Men det gick tills älsklingen kom

in och la sig brevid.

Och frågade vad det var,

då började tårarna rinna.

Han var så söt, bara låg där och höll om mig och

sa att det kommer bli bättre.

Det kommer flera chanser.

Men vad han inte förstår är att jag vill ha barn NU!

Längtar efter någon att ta hand om, och som jag vet kommer älska mig för alltid!

Och helt ärligt, jag bryr mig inte om alla som kommer

titta konstigt på mig. Och slänga

iväg elaka kommentarer bakom ryggen på mig.

För jag vill bli/vara en UNG mamma.

Så började dagen idag!

Idag har det inte hänt så mycket, fast iofs är klockan inte så mycket heller.

Men vaknade först vid typ halv elva, av att älsklingens väckarklocka

ringde.

Men varken jag eller han ville/orkade stiga upp just då.

Men det var då ingen panik

att stiga upp iallafall, för han började inte förrän

tre idag!

Men till slut vid typ halv tolv, steg jag upp.

Nog för att det var riktigt mysigt

att ligga där i sängen med

älsklingen.

Har som inte haft tid för oss själva

på ett tag.

Så nu är man äntligen är själv

med honom så

vill man inte stiga upp ur sängen på hela dagen.

Men jobba måste han ju :(

Tycker inte om att vara själv, för

när man är själv så börjar man tänka på det som har varit.

Men minnena kommer alltid

att följa efter en,

vare sig man vill eller inte!

Men jag är då glad för det jag har, just nu.

Även fast det känns som om livet är skit, och ingenting vill funka.

Så lever man bit för bit.

Jag fick lära mig ganska snabbt att ta vara på dagen, för

det kanske aldrig kommer bli så underbart igen.

Ta dagen som den kommer.

Hoppas inte på för mycket.

Och lev idag som om du skulle dö i morgon!

Välkommen till min nya blogg!

Så då har man skaffat sig en ny blogg igen!

Här kommer jag skriva om hur mitt liv ser ut för stunden,

men eftersom jag hade en annan blogg tidigare

och fick många riktigt fula kommentarer så

väljer jag att vara anonym.

Känns bäst så!

Kan väl ta å berätta lite om mig själv..

Är en tjej på 18 år, och har fått vara med

om det mesta. För att vara så ung!

Det är allt från våldtäckter,misshandel,dödsfall till massa annat!

Har dock nu fått hjälp med allt, och mår relativt bra

med tanke på omständigheterna.

Men som alla andra människor, speciellt tonåringar

så har även jag mina upp och ner gångar.

Varje dag är i sig en plåga, för det finns

mycket här ute i världen som

påminner om allt.

Som jag helst vill glömma.

Men för att kunna glömma och gå vidare

ville min psykolog att jag skulle börja

skriva om mina tankar,känslor m.m.

Och jag valde att starta en blogg, jag skriver inte här för att folk

ska tycka synd om mig. Utan för att

jag vill dela med mig av den

grymma värld som vi lever i!

Som vissa blundar för....

Så kommentera och fråga gärna. Jag svarar så fort som möjligt!